Få systemkameror har fått ett så kluvet och splittrat mottagande som Pentax K-01. Några älskar den, en del avskyr den, majoriteten verkar mest förvirrad av den. Efter att ha använt den några dagar är vi också kluvna. Galen eller genial? Bra fråga, lite av bägge skulle vi säga.

Samsung och Sony bygger spegellösa kameror med lika stora sensor som K-01, APS-C. Men de har krympt husen rejält och skapat nya objektivfattningar som sitter närmare sensorn. Vilket också innebär nya objektiv eftersom de traditionella är byggda för ett längre avstånd till sensorn. Pentax har i K-01 valt att behålla K-bajonetten från sina traditionella systemkameror och kan därför använda alla Pentax-objektiv. Haken med det är att objektivbajonetten sitter närmare 30 millimeter ut från sensorn och K-01 blir därför runt 15 millimeter tjockare än en Samsung NX eller en Sony Nex. Du har ett rätt stort tomt utrymme mellan objektiv och sensor som inte används till något.



Utan spegel men tung ändå
Kort sagt, Pentax har tagit bort spegeln och den optiska sökaren, men inte utnyttjat det för att göra kameran vare sig mindre eller lättare. Faktum är att K-01 är nästan på pricken lika tung och bara marginellt mindre än Nikon D5100 som är byggd runt samma sensor, men som har spegel, optisk sökare och till råga på allt svängbar bildskärm. Jämför du med Sony Nex 5N som också är byggd kring samma sensor så väger den lite drygt hälften och är märkbart mindre. Den saknar också sökare, men har vinklingsbar skärm. Det är ett mysterium varför inte K-01 fått en elektronisk sökare. Du är helt hänvisad till bildskärmen som visserligen är mycket bra, men som inte går att vinkla.

Vi har nämnt sensorn flera gånger, och här har Pentax gjort helt rätt. Det här är i grund och botten samma utmärkta sensor på 16,2 megapixel som sitter i Pentax K-5, i Nikon D7000 och D5100 samt i Sony Nex C3 och Nex 5N. Den ger K-01 en härlig bildkvalitet hela vägen upp till iso 3200 och där i synnerhet iso 6400 men faktiskt även 12800 är riktigt användbara. Kör du råfiler kan du dessutom ljusa upp skuggor och på så sätt uppnå ett fantastiskt dynamiskt omfång i bilderna.



En annan positiv sak med K-01 är att den överlag är lika smidig att arbeta med som som andra Pentax-kameror. Du kan ställa in kameran på en lång rad sätt och du har snygga finesser som hög- och lågdagervarning, fokushjälp både med peaking där områden med hög kontrast markeras och genom förstoring av området runt fokuspunkten så du tydligare ser var skärpan hamnar. Pentax är duktiga på att bygga kameror som är kul att arbeta med.

Smidiga och stora reglage
Själva hanteringen är lite blandad, reglagen ovanpå kameran är ovanligt stora och tydliga vilket gör dem smidiga att arbeta med. Knapparna baktill är däremot lite släta och odistinkta. Locket till minneskortfacket är en underlig konstruktion gjord i mjukt gummi som du lätt öppnar av misstag. Dessutom känns det som den snabbt kommer att bli sladdring och vara halvöppen för det mesta.



K-01 startar inte upp speciellt snabbt. Men väl igång reagerar den kvickt och rappt. Serietagningen klarar imponerande sex bilder/sekund. Men här dyker den kluvna naturen hos K01 upp igen. Autofokusen är allt annat än snabb och försöker du utnyttja den snabba serietagningen till ett motiv som faktiskt rör på sig blir det inte många skarpa bilder.

Bildkvaliteten vid videofilmning är generellt mycket bra. Du får helt okej detaljåtergivning och kameran exponerar bra. Motljus och starka ljuskällor innebär inga problem alls. Lite jelloeffekt, men inte värre än andra liknande kameror. Fokus är trög även här, men vid filmning stör det mindre, ger lugna omfokuseringar.


Sida 1 / 2

Innehållsförteckning